Att orka vara stark...
Kategori: Allmänt
... är inte alltid det lättaste.
Har suttit och gråtit en skvätt (=störtlipat i typ en halvtimme). Allt bara krånglar och skiter sig känns det som. Är väl hormoner också dock kan jag tänka + att jag inte äter några antidepp-mediciner nu när jag är gravid...
Var iaf på arbetsförmedlingen och skrev in mig. Måste sätta mig och söka jobb (vem anställer någon för ett par veckor dock är ju frågan) för om jag inte gör det så får jag inte heller någon a-kassa under tiden som jag väntar på att skolan ska börja igen. Man måste ju för tiden lämna in rapporter på vad man gör och har man inte gjort tillräckligt så ryker ju de stackars få kronorna man får...
Älsklingen var hos soc tidigare ang. försörjningsstödsskiten men de anser fortfarande att vi har haft så vi kunnat spara i sommar då Fredriks pappa ibland skickat över pengar för att vi ska kunna hitta på något alls med barnen... Inte nog med det så trodde kärringen där tydligen inte på att arbetsförmedlingen pausat en utbildning så för "det har aldrig hänt innan" så det måste nog vara så att jag hoppat av. Som tur var blev älskling riktigt arg och sa ring arbetsförmedlingen då och kolla så den biten löser la sig iaf.
Snart orkar jag inte med all skit. Det börjar med att en sak går åt helvete sen fortsätter det som en jävla lavin eller nåt och blir bara värre... Man kan aldrig få slappna av och tro att allt ska lösa sig.
Trodde ju faktiskt att allt var klart fram tills jag ska ha bebis. Skulle gå i skolan tills det är dags typ. Min tanke var till och med att försöka hinna klart med utbildningen så att jag skulle vara färdig innan. Läste för fasen min första kurs på en vecka istället för tre bara för att verkligen ge mig själv en chans att bli klar. Men icke!
Strax kommer min underbara lilla groda hem. Måste sminka till ansiktet så att han inte ser att jag varit ledsen. Han gillar ju inte riktigt när jag är det...
Eftermiddagen ska ägnas åt att mysa med lilla godingen <3 och laga lite god mat. Bara skita i att tänka på allt! Ska slänga ihop en potatisgratäng och till det blir det fläskytterfilé och ädelostsås. Mums!
Nä uscha så negativ jag varit idag känner jag nu. Men är väl bara en sådan dag...
Inget att oroa sig över! =) Till imorrn är jag säkert "normal" igen. Haha... ;)
Bjuder på en bild på min underbart fina lilla groda från i helgen när jag han sprang kretsloppet. Han är så duktig. 2 km på ca 12 min och 30 sek. Blev mycket imponerad! *Stolt mamma* =)
<3
Har suttit och gråtit en skvätt (=störtlipat i typ en halvtimme). Allt bara krånglar och skiter sig känns det som. Är väl hormoner också dock kan jag tänka + att jag inte äter några antidepp-mediciner nu när jag är gravid...
Var iaf på arbetsförmedlingen och skrev in mig. Måste sätta mig och söka jobb (vem anställer någon för ett par veckor dock är ju frågan) för om jag inte gör det så får jag inte heller någon a-kassa under tiden som jag väntar på att skolan ska börja igen. Man måste ju för tiden lämna in rapporter på vad man gör och har man inte gjort tillräckligt så ryker ju de stackars få kronorna man får...
Älsklingen var hos soc tidigare ang. försörjningsstödsskiten men de anser fortfarande att vi har haft så vi kunnat spara i sommar då Fredriks pappa ibland skickat över pengar för att vi ska kunna hitta på något alls med barnen... Inte nog med det så trodde kärringen där tydligen inte på att arbetsförmedlingen pausat en utbildning så för "det har aldrig hänt innan" så det måste nog vara så att jag hoppat av. Som tur var blev älskling riktigt arg och sa ring arbetsförmedlingen då och kolla så den biten löser la sig iaf.
Snart orkar jag inte med all skit. Det börjar med att en sak går åt helvete sen fortsätter det som en jävla lavin eller nåt och blir bara värre... Man kan aldrig få slappna av och tro att allt ska lösa sig.
Trodde ju faktiskt att allt var klart fram tills jag ska ha bebis. Skulle gå i skolan tills det är dags typ. Min tanke var till och med att försöka hinna klart med utbildningen så att jag skulle vara färdig innan. Läste för fasen min första kurs på en vecka istället för tre bara för att verkligen ge mig själv en chans att bli klar. Men icke!
Strax kommer min underbara lilla groda hem. Måste sminka till ansiktet så att han inte ser att jag varit ledsen. Han gillar ju inte riktigt när jag är det...
Eftermiddagen ska ägnas åt att mysa med lilla godingen <3 och laga lite god mat. Bara skita i att tänka på allt! Ska slänga ihop en potatisgratäng och till det blir det fläskytterfilé och ädelostsås. Mums!
Nä uscha så negativ jag varit idag känner jag nu. Men är väl bara en sådan dag...
Inget att oroa sig över! =) Till imorrn är jag säkert "normal" igen. Haha... ;)
Bjuder på en bild på min underbart fina lilla groda från i helgen när jag han sprang kretsloppet. Han är så duktig. 2 km på ca 12 min och 30 sek. Blev mycket imponerad! *Stolt mamma* =)
<3
